Under våren 2025 beslutade samordningsgruppen för Pollinera för mat att inventera dagfjärilar i redan tidigare undersökta områden och ängar. Inventeringsmetoden som använts och som vi fick rekommenderat av Erik Öckinger vid SLU, kan man läsa mer om här.

Inventeringen inleddes i Bygdsiljum, en äng centralt i byn, som tidigare varit jordbruksmark med anknytning till timmerflottning. Två inventeringar genomfördes med en veckas mellanrum på grund av regn under första veckan.

Ängen visade på förekomst av de vanliga ängsblommorna och örterna, såsom midsommarblomster, gullviva, rödklöver, vitklöver, smörblomma, daggkåpa, blåklocka, prästkrage, fibblor, käringtand, maskros, ängssyra, timotej, ängskavle, darrgräs, väddklint, penningört, kvickrot, åkerfräken, åkertistel, groblad, ormrot och ögontröst med flera. Månlåsbräken, som tidigare förekommit på ängen, hittades dock inte.

Mjölkört började blomma. Humlor observerades i något större antal än föregående år, men antalet arter var begränsat. Mörk jordhumla, jordsnylthumla och trädgårdshumla noterades, medan blåklockshumla, rallarjordhumla och klöverhumla saknades.

Kontakt togs med flera kretsar inom Naturskyddsföreningen och andra organisationer som jobbar med pollinering. De rapporterade liknande problem: vissa vanliga humlearter saknades även där. Efter samtal med bland andra Anders Nilsson, professor emeritus i biologi vid Umeå universitet, framkom det att klimatförändringar kan vara en möjlig orsak. En kall eller ovanligt varm vår, med tidig blomning av vide och sälg, gör att humledrottningar riskerar att sakna tillräcklig föda när de vaknar.

Resultaten för dagfjärilar var än mer nedslående: endast luktgräsfjärilar, sotmätare, vitstreckad fältmätare, gråbandad lovmätare, rapsfjäril, vit fjädermott och enstaka citronfjäril identifierades. Vanliga arter som aurorafjäril, påfågelöga, sorgmantel, vinbärsfuks och nässelfjäril saknades helt. Orsaken till frånvaron är oklar, då näringsväxter fanns och miljön inte förändrats märkbart.

Brattåkern

Brattåkern är ett område som Holmen frivilligt avsatt, bestående av ett gammalt torp från 1830-talet samt fem ängar och en relativt bred skogskant mot omgivande skogsplantager och avverkningar. Skogskanten utgörs av vanlig blandskog med inslag av enbuskar.

Floristisk mångfald var stor i området, och arter som mandelblomma, kattfot, flera olika fläcknycklar och minst tretton månlåsbräken noterades. I skogskanten fanns odon, lingon och blåbär – dock utan blomning. Bland dagfjärilar och nattaktiva fjärilar registrerades brunfläckig och prydlig pärlemorfjäril, silverblåvinge, rutig buskmätare, sotmätare, fjädermott, backfältmätare, kovalmätare, vitfläckig ängsmott, vitbandad och gråbandad björkfältmätare med flera. Antalet arter av dagfjärilar var dock lågt. Humlor som mörk jordhumla, jordsnylthumla och enstaka skogshumla noterades. Intressanta skalbaggar, exempelvis frågeteckenbocken, observerades också. Trots goda förutsättningar för pollinatörer var antalet arter begränsat.

Naturreservatet Dakota

I naturreservatet Dakota, Lycksele, fanns ett stort antal ängsblommor och örter. Dakota är ett tidigare torp som först avsattes av Holmen och senare blev naturreservat tack vare sin stora biologiska mångfald. Förutom de vanliga arterna förekom nordisk stormhatt, ängskallra, tårta, vild kummin, vild morot, ormrot, vänderot, fläcknycklar, förgätmigej samt ögonpyrola vid skogskanten.

Även här dominerade mörk jordhumla, jordsnylthumla och enstaka skogshumla. Bland dagfjärilar och nattfjärilar noterades skogsnätfjäril, citronfjäril, påfågelöga, silverblåvinge, olika fältmätare och mott. Ett antal trollsländor observerades, men artbestämning pågår fortfarande.

Rismyrliden

Rismyrliden är ett gammalt torp som bevaras som kulturarv. De kvarvarande ängarna inventerades tillsammans med ordförande i föreningen “Rismyrlidens vänner”. Minst tjugo olika ängsblommor och örter noterades. Bland pollinatörer registrerades mörk jordhumla, jordsnylthumla, två amiralfjärilar, flädermott och olika fältmätare. Ett längre blomningsfönster skulle gynna utvecklingen av näringsväxter för pollinatörer.

Villvattnet

Villvattnet omfattar två egna ängar som projektledaren för Pollinera för mat har skött i fem år. Ängarna har utvecklat ett antal vanliga ängsblommor och örter. Noterbart var förekomst av aurorafjäril nära diken där ängsbräsma växer, samt observationer av skogsnätfjäril, sorgmantel, rapsfjäril, enstaka citronfjäril och olika fältmätare och mott. Ju varmare vädret blev, desto färre fjärilar observerades.

Knackliekurs i Villvattnet

Som en avslutning på ängsarbetet genomfördes en liekurs i Villvattnet. Åtta deltagare fick handledning i knackning av lie, vilket innebär att eggen på liebladet tunnas ut och härdas med hammare och städ för att uppnå skärpa och hållbarhet. Lien monterades och anpassades individuellt efter deltagarens kroppsmått. Deltagarna instruerades även i att bryna lien samt i korrekt arbetsställning och rörelsemönster vid slåtter.

Ingemar Södergren från Djupa Rötter ansvarade för säkerhetsgenomgången och demonstrerade tekniker för att slå gräs kring diken och hantera hinder som stenar på ängen. Han informerade även om ängsbrukets historiska betydelse och förklarade varför ängar och betesmarker länge var avgörande för landsbygdens försörjning och ekologiska mångfald.

Familjedag på Skogsmuseet i Lycksele

Tillsammans med Naturskyddsföreningen Västerbotten och Naturskyddsföreningen Lycksele, i samarbete med Skogsmuseet, bjöd Pollinera för mat in barnfamiljer till en dag fylld med upptäckter på ängen. Under dagen identifierade vi ett antal arter fjärilar, såsom guldvinge, sotmätare, rapsfjäril och vitstreckad fältmätare, flera mott och många mörka jordhumlor. Barnen lärde sig att använda luppar för att se fjärilar mer noggrant och i detalj – och givetvis släppte vi sen insekterna fria! Vi fick många intressanta frågor som vi gladeligen besvarade, och Ann-Louise som är ordförande för Naturskyddsföreningen Lycksele, inspirerade barnen att rita och färglägga sina egna fjärilar, antingen efter mallar eller helt på frihand.

Slutsatser från sommarens inventeringar

Mellan inventeringarna hölls flera samtal med bland andra SLU Uppsala samt Länsstyrelsen Västerbotten om pollinatörernas aktuella status. För att kunna kartlägga läget finns i Villvattnet och Lycksele särskilda fällor för myggor som töms varje vecka och vars material sparas för DNA-analys, samt Malaisefällor placerade på Vitberget utanför Kalvträsk, Lycksele och Umeå.

Utöver kontakter med experter har många engagerade privatpersoner hört av sig via mejl och skickat in bilder. Flera av dessa bekräftade med egna iakttagelser att dagfjärilar, humlor, mygg och knott verkar ha minskat tydligt. Statusen för vildbin är fortsatt oklar. Däremot har blomflugor ökat i både antal och arter i flera områden, men orsakerna till detta är ännu oklara.

Sammanfattningsvis går det inte att dra säkra slutsatser om dagfjärilars status. Det behövs mer samarbete med SLU, internationella organisationer och universitet samt nationella föreningar som arbetar med dagfjärilsövervakning och entomologi. Arbetet bör också fokusera på att bevara ängar, gräsmarker och våtmarker eftersom dessa miljöer har stor betydelse för biologisk mångfald och fungerar som effektiva kolsänkor. Eftersom naturliga skogar förlorat viss kapacitet att fungera som kolsänka blir dessa områden allt viktigare för att minska framtida klimateffekter.

Samtidigt visar resultaten att skogsmiljöer, som tidigare ofta betraktats som självklar tillflykt för pollinatörer, inte längre utgör någon garanti för att dessa arter hittar lämpliga habitat. Förändringar i skogsbruk, fragmentering och minskad floramångfald har bidragit till att skogens roll som säker hamn för pollinerande insekter försvagats, vilket gör det ännu viktigare att värna om öppna marker och blomrika miljöer.