Denna kris berör inte bara jordbrukslandskapet. Även våtmarker, skogsbryn och öppna skogsgläntor är avgörande livsmiljöer för många pollinerande insekter. När dessa miljöer förstörs eller fragmenteras genom dikning, kalavverkning eller igenväxning, förlorar pollinatörerna både föda och boplatser. 

Pollinering är en nyckelprocess i naturen som stärker den biologiska mångfalden – och därmed ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar. Genom att möjliggöra växtförökning bidrar pollinatörer till att upprätthålla artrika miljöer som binder kol, reglerar vattenflöden och skyddar mot erosion. 

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) är cirka 87 % av alla växtarter beroende av djur för pollinering, och 35 % av den globala grödoproduktionen är direkt kopplad till pollinatörernas arbete. När dessa nyckelarter försvinner, förlorar vi inte bara biologisk mångfald – vi riskerar även vår förmåga att producera mat, bevara växtsamhällen och motverka klimateffekter. 

Mänsklig påverkan – hoten mot pollinatörernas välmående 

Pollinatörernas tillbakagång är direkt kopplad till mänskliga aktiviteter. I Sverige har flera forskningsstudier och myndighetsrapporter identifierat ett antal samverkande hotfaktorer: 

• Förlust av blomrika miljöer 
  Traditionella ängar, betesmarker och skogsbryn har minskat kraftigt. Tätare skogar, igenväxning och urbanisering gör det svårt för pollinatörer att hitta föda och boplatser. 

• Intensivt jordbruk och kemiska växtskyddsmedel 
  Storskaliga monokulturer minskar växtmångfalden. Pesticider, särskilt neonikotinoider, påverkar bin och humlors orienteringsförmåga, immunförsvar och reproduktion negativt. 

• Förändrad markanvändning 
  Dikning av våtmarker, kalavverkning och exploatering av skogsgläntor förstör viktiga livsmiljöer. Fragmentering av landskapet gör att pollinatörer får svårt att röra sig mellan födokällor. 

• Klimatförändringar 
  Förändrade temperaturer och vädermönster rubbar pollinatörernas livscykler. Tidigare blomning eller förskjutna flygtider leder till att pollinatörer och växter inte längre samspelar i tid. 

• Bristande politisk samordning 
  Trots att pollinatörer är avgörande för livsmedelsförsörjning och ekosystemtjänster, saknas ofta konkreta åtgärder i politiska beslut. Strategier för att gynna vilda pollinatörer hindras av bristande resurser och långsiktig planering. 

• Planerad skogsgödsling – en växande riskfaktor 
  Kvävegödsling i skogsbryn och gläntor kan förändra växtsammansättningen, minska blommande örter och försämra livsvillkoren för pollinatörer. Forskning visar att detta kan leda till minskad biologisk mångfald. 

 Konsekvenser – när pollinatörerna försvinner 

• Minskad livsmedelssäkerhet 
  Skördar av frukt, bär, grönsaker och oljeväxter minskar. Kvaliteten försämras och priserna stiger. 

• Försvagad biologisk mångfald 
  Växtarter som är beroende av pollinatörer försvinner, vilket påverkar hela näringskedjan. 

• Ökad klimatkänslighet 
  Färre blommande växter innebär mindre kolbindning, sämre vattenreglering och ökad erosion. 

• Ekonomiska förluster 
  Biodling, fruktodling och ekologiskt jordbruk drabbas. Värdet av pollineringstjänster i Europa uppskattas till flera miljarder euro per år. 

 Lösningar – så kan vi vända utvecklingen 

• Återskapa blomrika miljöer 
  Restaurera ängar, våtmarker och skogsbryn. Plantera nektarrika växter i trädgårdar och offentliga miljöer. 

• Minska användningen av bekämpningsmedel 
  Välj ekologiska metoder och undvik kemikalier i privata och offentliga miljöer. 

• Skapa boplatser 
  Lämna död ved, sandiga ytor och sätt upp bihotell. Bevara gamla träd och stubbar. 

• Planera landskapet med pollinatörer i åtanke 
  Undvik skogsgödsling i blomrika miljöer. Skapa gröna korridorer och integrera pollinatörsperspektivet i samhällsplanering. 

• Sprid kunskap och engagemang 
  Informera, inspirera och engagera – i skolor, föreningar och lokalsamhällen. 

Förlust av livsmiljöer – ett hot mot pollinatörernas överlevnad 

En av de mest avgörande orsakerna till pollinatörernas tillbakagång är förlusten av deras naturliga livsmiljöer. I Sverige har blomrika ängsmarker, naturbetesmarker, våtmarker och skogsbryn minskat drastiskt under de senaste hundra åren. Idag återstår endast omkring 1 % av de ursprungliga ängarna och 10 % av naturbetesmarkerna. 

När dessa miljöer försvinner, förlorar pollinatörerna både föda och boplatser. Många vilda bin är specialiserade på vissa växter eller bomaterial, och när dessa försvinner hotas hela artens överlevnad. Urbanisering, igenväxning av öppna landskap, kalavverkning och förändrad markanvändning bidrar till att fragmentera landskapet, vilket gör det svårt för pollinatörer att röra sig mellan olika födokällor. 

Skogsbryn och gläntor är särskilt viktiga för solitära bin humlor och fjärilar, eftersom de erbjuder både skydd och blommande växter. Våtmarker är också viktiga för pollinatörer så som nattfjärilar och blomflugor, som söker nektar från fuktälskande växter. När dessa miljöer dikas ut eller exploateras, försvinner viktiga ekologiska nischer. 

Förlusten av livsmiljöer påverkar inte bara pollinatörerna – den påverkar hela ekosystemens funktion, biologisk mångfald och vår förmåga att hantera klimatförändringar. 

Intensivt jordbruk och kemiska växtskyddsmedel 

Moderna jordbruksmetoder har effektiviserat livsmedelsproduktionen – men ofta på bekostnad av biologisk mångfald. Storskaliga monokulturer ersätter varierade landskap, vilket leder till färre blommande växter och därmed mindre föda för pollinatörer. 

Samtidigt används kemiska bekämpningsmedel i stor omfattning. Särskilt neonikotinoider har visat sig påverka bin och humlor negativt genom att störa deras orienteringsförmåga, försvaga immunförsvaret och minska reproduktionsförmågan. Även herbicider som glyfosat minskar tillgången på blommande växter genom att slå ut ogräs som är viktiga födokällor. 

I Sverige har flera fall rapporterats där flygbesprutning lett till massdöd av bin, och biodlare har förlorat hundratals samhällen. Trots detta är regleringen av växtskyddsmedel fortfarande otillräcklig för att skydda vilda pollinatörer. 

Neonikotinoider – nervgifter för pollinatörer 

Neonikotinoider är en grupp systemiska insektsmedel som verkar genom att påverka insekters nervsystem. De vanligaste verksamma ämnena är imidakloprid, klotianidin och tiametoxam. Dessa ämnen tas upp av hela växten – inklusive pollen och nektar – vilket innebär att pollinatörer exponeras även om de inte direkt besprutas. 

Effekter på pollinatörer: 

• Försämrad orienteringsförmåga och minskat födosök hos bin och humlor. 

• Minskad reproduktion och försvagade immunsystem. 

• Anatomiska skador på äggstockar och minskat spermieantal hos humlor. 

EU har förbjudit utomhusanvändning av flera neonikotinoider sedan 2018, men rester finns fortfarande i miljön och vissa ämnen används i växthusodling. 

Glyfosat, känt från produkter som Roundup, är en bredspektrumherbicid som dödar ogräs genom att blockera växters aminosyrasyntes. Även om glyfosat inte är direkt giftigt för insekter, påverkar det pollinatörer indirekt genom att slå ut blommande växter som utgör deras föda. 

Effekter: 

• Minskad växtmångfald i jordbrukslandskapet. 

• Risk för rester i livsmedel, även om halterna i Sverige oftast är låga. 

• Glyfosat och dess nedbrytningsprodukt AMPA kan finnas kvar i mark och vatten i flera månader. 

Konstgödsel – näring med baksida 

Konstgödsel, även kallat mineralgödsel, är industriellt framställd gödsel som innehåller kväve, fosfor och kalium (NPK). Den möjliggör högre skördar men bidrar till övergödning, lustgasutsläpp (en kraftig växthusgas) och förändrade växtsamhällen. 

Effekter på pollinatörer: 

• Ökad kvävetillförsel gynnar gräs och konkurrensstarka växter, vilket tränger undan blommande örter. 

• Minskad blomrikedom i ängar, skogsbryn och vägkanter. 

Flygbesprutning – spridning utan kontroll 

Flygbesprutning innebär att bekämpningsmedel sprids från luften, ofta över stora arealer. Även om metoden är reglerad i Sverige, finns dokumenterade fall där bin har dött i massor efter oavsiktlig exponering. Flygbesprutning ökar risken för att växtskyddsmedel sprids till icke-målområden, inklusive blomrika miljöer där pollinatörer vistas. 

 Fakta och källor – kemiska växtskyddsmedel och gödsel 

• SLU (2017): Neonikotinoiders inverkan på pollinatörer 
  Kandidatuppsats om effekter på bin, humlor och solitärbin. 
  Läs uppsatsen här (PDF) 

• Kemikalieinspektionen: Neonikotinoider 
  Information om EU-förbud och återkallade medel i Sverige. 
  Läs mer här 

• Livsmedelsverket: Glyfosat – frågor och svar 
  Fakta om användning, halter i mat och hälsorisker. 
  Läs mer här 

• SLU (2025): Hur farligt är glyfosat? 
  Bedömning av miljörisker och påverkan på vattenlevande organismer. 
  Läs mer här 

• Naturskyddsföreningen: Problemet med konstgödsel 
  Om övergödning, klimatpåverkan och kretsloppets sammanbrott. 
  Läs artikeln här 

• Naturvårdsverket (2018): Pollinatörer och pollinering i Sverige 
  Rapport som beskriver påverkan från flygbesprutning och växtskyddsmedel. 
  Läs rapporten här (PDF) 

• Naturvårdsverket (2018): Pollinatörer och pollinering i Sverige 
  En omfattande rapport om status och hot mot pollinatörer i Sverige. 
  Läs rapporten här (PDF) 

• SLU (2021): Arbetet med att gynna vilda pollinatörer i Sverige 
  Examensarbete som analyserar strategier och hinder i skyddet av pollinatörer. 
  Läs uppsatsen här 

• Lunds universitet (2023): Att bespruta eller inte bespruta? 
  Kandidatuppsats om växtskyddsmedels påverkan på pollinatörer i jordgubbsodlingar. 
  Läs uppsatsen här 

Förändrad markanvändning – när landskapet förlorar sin mångfald 

Markanvändningen i Sverige har förändrats kraftigt under de senaste hundra åren, vilket har fått stora konsekvenser för pollinatörernas livsmiljöer. Där det tidigare fanns blommande ängar, betesmarker, våtmarker och öppna skogsbryn breder idag tät skog, åkermark, infrastruktur och urbana miljöer ut sig. 

Nedlagda jordbruk och igenväxning 

När småskaliga jordbruk läggs ner försvinner betade marker och slåtterängar – två av de mest artrika miljöerna för pollinatörer. Utan bete växer markerna igen med buskar och träd, vilket minskar tillgången på blommande örter. Många pollinatörer är beroende av just dessa öppna, solbelysta miljöer. 

Urbanisering och infrastruktur 

Utbyggnad av städer, vägar, industriområden och energianläggningar leder till att livsmiljöer försvinner eller fragmenteras. Även om vissa urbana miljöer kan erbjuda föda, är de ofta isolerade och saknar boplatser. Tätorter med hårdgjorda ytor, kortklippta gräsmattor och brist på blommande växter är ofta ogästvänliga för pollinatörer. 

Skogspolitik och landskapsförändringar 

Skogsbrukets intensifiering har lett till att skogsbryn, gläntor och betade skogar minskat. Plantering av täta granbestånd ersätter varierade skogsmiljöer med död ved, blommande buskar och sandiga ytor – viktiga för steklar, blomflugor och solitära bin. Skogsgödsling och kalavverkning bidrar ytterligare till att förändra växtsammansättningen och minska blomrikedom. 

Fragmentering och isolering 

När landskapet delas upp i små, isolerade habitat blir det svårt för pollinatörer att röra sig mellan födokällor och boplatser. Detta påverkar särskilt arter med kort flygförmåga eller specialiserade krav på växter och bomiljöer. 

 Fakta och källor – förändrad markanvändning och pollinatörer 

• Naturvårdsverket (2024): Pollineringen är hotad 
  Beskriver hur förändrad markanvändning, igenväxning och urbanisering påverkar pollinatörers livsmiljöer. 
  Läs artikeln här 

• Naturvårdsverket (2023): Vägledning – Vilda pollinatörer 
  Dokument med konkreta åtgärder och analys av hur olika miljöer påverkas av markanvändning. 
  Läs vägledningen här (PDF) 

Klimatförändringar – en osäker men växande risk för pollinatörer 

Klimatförändringarna påverkar pollinatörer på flera nivåer – från deras livscykler och födosök till deras geografiska utbredning och samspel med växter. Även om forskningen fortfarande är begränsad, pekar allt fler studier på att stigande temperaturer, förändrade nederbördsmönster och extremväder kan rubba den känsliga balansen mellan pollinatörer och växter. 

Fenologiska missmatchningar – när arter missar varandra 

En av de största riskerna är att pollinatörer och växter inte längre är aktiva samtidigt. Om växter börjar blomma tidigare på våren, men pollinatörerna fortfarande är i dvala, uteblir pollineringen. Detta fenomen kallas fenologisk mismatch och har observerats i flera boreala ekosystem. 

Ett konkret exempel som rapporterats under de senaste två åren – även om det ännu inte är vetenskapligt dokumenterat – är att vide och sälg börjat blomma tidigare i norra Sverige, medan humlorna fortfarande befinner sig i vinterdvala. Eftersom sälg är en av de viktigaste tidiga nektarkällorna för humlor, innebär detta att blomningen sker utan att pollinatörerna är aktiva, vilket leder till utebliven pollinering och minskad frösättning. 

Förändrad artsammansättning och utbredning 

Klimatförändringar kan leda till att vissa pollinatörer försvinner från sina ursprungliga områden, medan andra breder ut sig. Köldanpassade arter riskerar att trängas undan, medan värmeanpassade arter kan ta över – vilket förändrar ekosystemens struktur. 

• Solitära bin i norra Sverige har observerats minska i antal, då de har svårt att konkurrera med arter som breder ut sig norrut. 

• Blomflugor och dagfjärilar har förskjutit sina utbredningsområden norrut under de senaste decennierna, vilket förändrar samspel och konkurrensförhållanden. 

• Den hotade fjärilen svartfläckig blåvinge (Maculinea arion) har minskat kraftigt i Sverige, delvis på grund av förändrade klimat- och markförhållanden som påverkar både värdväxter och myrsamhällen. 

• Märgsandelbiet (Chelostoma campanularum), som är beroende av solbelysta, blomrika miljöer, missgynnas när igenväxning ökar till följd av förändrade temperatur- och nederbördsmönster. 

Extremväder och stress 

Ökad frekvens av torka, skyfall och stormar påverkar både pollinatörer och växter negativt. En särskilt skadlig form av extremväder är värmeböljor, som påverkar pollinatörer både direkt och indirekt: 

• Störd ämnesomsättning: Höga temperaturer gör det svårt för bin och humlor att reglera kroppstemperaturen, vilket leder till stress och utmattning. 

• Försämrad reproduktion: Värmeböljor kan minska spermiekvalitet och äggproduktion hos vissa arter. 

• Ökad dödlighet: Vid temperaturer över 35 °C riskerar pollinatörer att dö av värmestress, särskilt om skuggiga eller fuktiga miljöer saknas. 

• Minskad nektarproduktion: Torka och värme minskar växters förmåga att producera nektar och pollen. 

• Snabbare blomning: Vissa växter blommar snabbt och kort under värmeböljor, vilket gör att pollinatörer missar viktiga födokällor. 

Särskilt utsatta är fjärilar, solitära bin och blomflugor – grupper som redan är känsliga för miljöförändringar. 

Osäkerheter och kunskapsluckor 

En litteraturöversikt från SLU, Stockholms universitet och Gent universitet (2025) visar att forskningen om klimatförändringarnas påverkan på pollinering i boreala skogar är mycket begränsad. Endast 11 relevanta studier identifierades, och ingen behandlade frågan i sin helhet. 

• Forskningen är snedfördelad mot vissa arter och regioner. 

• Växt-pollinatör-interaktioner är dåligt dokumenterade. 

• Flugor spelar en större roll än tidigare antaget, men är underbeforskade. 

 Fakta och källor – klimatförändringar och pollinatörer 

• SLU (2025): Klimatförändringarna hotar störa pollineringen i skogen 
  Litteraturöversikt som visar på stora kunskapsluckor och risk för fenologiska mismatchningar. 
  Läs artikeln här 

• Naturvårdsverket (2024): Pollineringen är hotad 
  Beskriver klimatförändringar som en av flera samverkande hot mot pollinatörer i Sverige. 
  Läs mer här 

• Forskning.se (2019): Extremväder och naturkatastrofer ytterligare hot mot pollinatörerna 
  Sammanfattar forskning om hur värmeböljor och andra väderextremer påverkar pollinatörer. 
  Läs artikeln här 

Skogen – både livsmiljö och riskzon för pollinatörer 

Skogen är en viktig livsmiljö för många pollinatörer, särskilt i skogsbryn, gläntor och längs skogsvägar där solljus når marken och blommande växter trivs. Här hittar solitära bin, humlor, blomflugor och steklar både föda och skydd. Många arter är beroende av en mosaik av mikrohabitat – öppna ytor, död ved, gamla träd, fuktiga partier och blommande örter – som bara uppstår i varierade och artrika skogsmiljöer. 

Steklar, som inkluderar parasitsteklar och rovsteklar, är särskilt känsliga för förändringar i skogens struktur. De är ofta beroende av andra insekter som värddjur, vilket kräver en rik och stabil insektsfauna. Blomflugor, som både pollinerar och bidrar till biologisk bekämpning av skadedjur, behöver tillgång till nektar, pollen och fuktiga miljöer för sina larver. 

Det intensiva skogsbruket i Sverige, med kalavverkning, markberedning och plantering av monokulturer, leder till att blomrika miljöer försvinner. Skogsbryn växer igen eller försvinner helt, och gamla träd, död ved och öppna ytor ersätts med täta granplanteringar. Detta minskar både födotillgång och boplatser för pollinatörer. 

Planerad skogsgödsling med kväve är ytterligare en riskfaktor. Forskning visar att kvävegödsling förändrar växtsammansättningen i skogsbryn och gläntor, vilket missgynnar blommande örter och därmed pollinatörer. Trots detta saknas tydliga miljöhänsyn i skogsvårdslagen, och tillsynen är begränsad. 

 Fakta och källor – skogens påverkan på pollinatörer 

• Naturvårdsverket (2018): Pollinatörer och pollinering i Sverige 
  Rapport som analyserar hur skogsbruk och förändrad markanvändning påverkar pollinatörers livsmiljöer. 
  Läs rapporten här (PDF) 
• Naturskyddsföreningen (2021): Sverige behöver en ny skogspolitik 
  Artikel som belyser bristerna i dagens skogsvårdslag och behovet av bättre miljöhänsyn. 
  Läs artikeln här 
• Skogsstyrelsen (2025): Åtgärder för ökad skogsgödsling – system, arealer, styrmedel och konsekvenser 
  Regeringsrapport som analyserar effekter av kvävegödsling på markbiologi, vegetation och organismer ovan jord. 
  Läs rapporten här (PDF) 
• Forskning.se (2025): Gödsling av skog binder inte mer kol 
  Studie från SLU och Uppsala universitet som visar att skogsgödsling har begränsad klimatnytta och kan skada biologisk mångfald. 
  Läs artikeln här 

Bristande politisk samordning – ett systemfel som hotar pollinatörerna 

Sverige har under de senaste åren tagit flera initiativ för att stärka pollinatörernas situation, men insatserna är ofta fragmenterade, kortsiktiga och dåligt integrerade mellan myndigheter, kommuner och sektorer. Det saknas en övergripande nationell strategi med tydliga mål, ansvarsfördelning och uppföljning. 

 Stuprörstänkande och sektorssplittring 

Enligt en policy brief från SLU och IUCN (inom projektet Safeguard) är ett av de största hindren att olika politikområden arbetar isolerat – så kallat stuprörstänkande. Miljömyndigheter, jordbrukssektorn, infrastrukturplanerare och kommuner har olika prioriteringar, vilket gör det svårt att samordna åtgärder som gynnar pollinatörer. 

• Vissa aktörer fokuserar på honungsbin, andra på vilda pollinatörer. 

• Vissa prioriterar livsmedelssäkerhet, andra biologisk mångfald. 

• Många insatser är projektbaserade och saknar långsiktig finansiering. 

Omsättning från policy till praktik brister 

Naturvårdsverket fick 2020 i uppdrag att samordna och vägleda myndigheter som påverkar vilda pollinatörer. I sin rapport från 2023 konstateras att: 

• Myndighetsnätverk har etablerats, men samverkan är ojämn mellan länsstyrelser, kommuner och sektorer. 

• Kommunikationsinsatser har genomförts, men når inte alltid fram till markägare eller beslutsfattare. 

• LONA-bidrag har varit viktiga för lokala projekt, men saknar långsiktig struktur och uppföljning. 

Kommuner har ofta ansvar för grönområden men saknar resurser, kompetens eller incitament att agera pollinatörsvänligt. Vägledningar och faktablad når inte alltid fram, och uppföljning av åtgärder är svag eller obefintlig. 

EU-lagstiftning – potential som inte förverkligas 

Den nya naturrestaureringsförordningen från EU (2023), särskilt artikel 10, kräver att medlemsländerna vänder minskningen av pollinatörspopulationer senast 2030. Men utan nationell samordning och konkret handlingsplan riskerar även denna lag att bli ett papper utan verkan. 

• Sverige saknar en nationell pollinatörsstrategi med bindande mål. 

• Regionala skillnader i genomförande skapar ojämlikhet. 

• Kommuner efterfrågar tydligare stöd och samordning. 

 Vad föreslås framåt? 

I en motion till riksdagen 2025 föreslås: 

• En nationell strategi för pollinatörer, med bindande mål för både vilda och odlade arter. 

• Stärkt stöd till kommuner för att omvandla artfattiga gräsytor till blommande miljöer. 

• Utökade incitament för lantbrukare att skapa sprutfria zoner och blommande kantremsor genom EU:s jordbrukspolitik. 

 Fakta och källor – politisk samordning och pollinatörer 

• Naturvårdsverket (2023): Samordning och vägledning för vilda pollinatörer 
  Läs rapporten här (PDF) 

• SLU & IUCN (2025): Fokusera på de verkliga orsakerna till pollinatörernas nedgång 
  Läs artikeln här 

• Riksdagen (2025): Motion om förstärkt stöd för pollinatörer 
  Läs motionen här 

Konsekvenser av pollinatörernas tillbakagång – ett hot mot både natur och samhälle 

Pollinatörer är avgörande för ekosystemens funktion och för vår livsmedelsförsörjning. När deras antal minskar påverkas inte bara växternas reproduktion, utan också människors hälsa, ekonomi och förmåga att hantera klimatförändringar. 

Minskad livsmedelssäkerhet 

Cirka 35 % av den globala grödoproduktionen är beroende av pollinering. I Sverige gäller detta bland annat frukt, bär, oljeväxter och vissa grönsaker. Utan pollinatörer: 

• Skördar minskar i mängd och kvalitet. 

• Livsmedelspriser kan stiga. 

• Näringsvärdet i kosten försämras – särskilt tillgången på vitaminrika livsmedel. 

Men även grödor som är självfertila eller vindpollinerade, såsom raps, tomat, jordgubbar, sädesslag och vissa baljväxter, gynnas av djurpollinering: 

•  Genetisk variation: Insektsburen pollinering främjar korsbefruktning, vilket stärker grödors motståndskraft mot sjukdomar och klimatstress. 

•  Fruktstorlek och kvalitet: Pollinerade frukter blir ofta större, mer symmetriska och näringsrika. 

•  Exempel på svenska grödor som påverkas:  

• Raps – ökad frösättning och oljehalt vid pollinering. 

• Äpple och päron – bättre fruktkvalitet och lagringsförmåga. 

• Jordgubbar och hallon – mer jämn form och högre sockerhalt. 

• Tomat och paprika – förbättrad fruktstorlek och mognad. 

• Blåbär och lingon – högre bärproduktion i skogslandskap. 

IPBES (2016) varnar för att brist på pollinatörer kan få långsiktigt svåra följder för världens matförsörjning, särskilt i regioner med begränsad tillgång till näringsrika livsmedel. 

Försvagad biologisk mångfald 

Pollinatörer är nyckelarter i många ekosystem. När de försvinner påverkas växternas förmåga att föröka sig, vilket leder till förändrade växtsamhällen och minskad mångfald. En av de mest direkta effekterna är att fröbildningen minskar eller uteblir – både hos vilda växter och odlade grödor. 

•  Fröbildning kräver pollinering: Många växter är beroende av pollinatörer för att bilda frön. Utan pollinering sker ingen sexuell reproduktion, vilket leder till minskad genetisk variation och försämrad anpassningsförmåga. 

•  Spridning av växter minskar: Färre frön innebär att växter får svårare att sprida sig till nya områden, vilket påverkar hela växtsamhällets dynamik. 

•  Föda för andra arter försvinner: Frön, bär och nektar är viktiga resurser för fåglar, smådäggdjur och insekter. När pollineringen minskar påverkas hela näringsväven. 

Detta leder till kaskadeffekter i ekosystemen, där både växter och djur förlorar sin plats i landskapet. I förlängningen påverkas även ekosystemtjänster som kolbindning, vattenreglering och jordhälsa. 

Ökad klimatkänslighet 

Pollinatörer bidrar indirekt till klimatresiliens genom att stödja växtsamhällen som är robusta, varierade och anpassningsbara. När pollinatörer minskar, försvagas dessa funktioner – vilket gör landskapet mer sårbart för klimatförändringar. 

•  Växtmångfald bevarar markfuktighet: Ett varierat växtsamhälle med djupa och olika rotsystem hjälper till att hålla kvar vatten i jorden, vilket minskar risken för uttorkning under värmeböljor. 

•  Minskad erosion: Växter som etableras genom fröbildning tack vare pollinering bidrar till att stabilisera jorden. När växttäcket minskar ökar risken för erosion vid skyfall och torka. 

•  Motståndskraft mot extremväder: Mångfaldiga växtsamhällen fungerar som buffert mot stormar, översvämningar och temperaturväxlingar. 

•  Snabbare återhämtning efter störningar: Ekosystem med hög biologisk mångfald – där pollinatörer spelar en nyckelroll – återhämtar sig snabbare efter klimatrelaterade störningar. 

När pollinatörer försvinner minskar fröbildningen, växtmångfalden och därmed landskapets förmåga att hantera klimatstress. Det gör både naturen och människan mer utsatt. 

Ekonomiska förluster 

Pollinatörer bidrar till jordbrukets lönsamhet, landsbygdsföretagande och lokal produktion. När de minskar uppstår ekonomiska förluster som sträcker sig långt bortom själva grödan – hela värdekedjor påverkas. 

•  Jordbrukare kan tvingas lägga ner: Minskad pollinering leder till sämre skördar, vilket gör det svårt för småskaliga odlare att bära kostnader. I vissa fall tvingas de avsluta sin verksamhet, vilket ökar arbetslösheten på landsbygden. 

•  Förädlingsverksamheter drabbas: Bärföretag som producerar sylt, saft, torkade bär eller vin påverkas direkt när tillgången på råvara minskar. Även fruktplantager får svårare att upprätthålla kvalitet och volym. 

•  Landsbygdsutveckling bromsas: När jordbruk och förädling minskar, försvinner arbetstillfällen, kompetens och lokal försörjning. Det leder till en nedgång i samhällsservice, inflyttning och framtidstro. 

•  Biodlare förlorar bisamhällen och inkomster: Även om honungsbin är domesticerade påverkas de av landskapets blomrikedom. Färre blommande växter ger mindre honung och svagare samhällen. 

Enligt IPBES och FAO uppskattas värdet av pollinering till hundratals miljarder kronor globalt. I Sverige är det inte bara en fråga om biologisk mångfald – det är en fråga om levande landsbygd och fungerande samhällen. 

 Referenslista – Konsekvenser av pollinatörers tillbakagång 

Biologisk mångfald & fröbildning 

• WWF Sverige. (2025). Pollinerare – biologisk mångfald med pollinatörer. Hämtad från wwf.se 

• Naturvårdsverket. (2018). Pollinatörer och pollinering i Sverige – Rapport 6841. ISBN: 978-91-620-6841-7. PDF 

Livsmedelssäkerhet & grödor 

• IPBES. (2016). Thematic Assessment of Pollinators, Pollination and Food Production. ipbes.net 

• Klein, A.M., Vaissière, B.E., Cane, J.H., et al. (2007). Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. Proceedings of the Royal Society B, 274(1608), 303–313. DOI 

Klimatresiliens & erosion 

• Naturvårdsverket. (2025). Pollinering – en värdefull ekosystemtjänst. Hämtad från naturvardsverket.se 

Ekonomiska konsekvenser 

• Jordbruksverket. (2009). Massdöd av bin – samhällsekonomiska konsekvenser. Rapport 2009:24. PDF 

• Naturskyddsföreningen. (2021). Pollinering – livsviktig men hotad ekosystemtjänst. Hämtad från naturskyddsforeningen.se 

• Gallai, N., Salles, J.M., Settele, J., Vaissière, B.E. (2009). Economic valuation of the vulnerability of world agriculture confronted with pollinator decline. Ecological Economics, 68(3), 810–821. DOI 

Vägen framåt – lösningar finns, och alla behövs 

Trots de allvarliga konsekvenserna finns det hopp. Genom rätt insatser kan vi vända utvecklingen – stärka pollinatörernas livsmiljöer, säkra vår matförsörjning, återställa biologisk mångfald och bygga klimatresilienta landskap. 

Lösningarna är många – och de finns överallt: 

•  I politiska beslut som samordnar sektorer och ger långsiktigt stöd. 

•  Hos markägare och jordbrukare som skapar blommande zoner och minskar kemikalieanvändning. 

•  I civilsamhället, där organisationer, föreningar och eldsjälar bygger engagemang. 

•  I vardagen, där vuxna planterar, påverkar och berättar vidare. 

 I skolor och förskolor, där barn lär sig om naturens samspel och blir framtidens väktare.