Pollineringsprojektet

Lär dig mer om våra pollinatörer, varför de är hotade – och hur just du kan göra skillnad!

I Sverige är det vildbin, steklar, dag- och nattfjärilar, blomflugor, andra flugor och skalbaggar som pollinerar. De lever vilda i naturen och kallas därför vilda pollinatörer. Honungsbiet och ett par humlearter odlas.

Vilda pollinatörer i Sverige 

I den svenska naturen finns ett stort antal vilda pollinatörer som är avgörande för både ekosystemens hälsa och vår livsmedelsproduktion. Dessa insekter arbetar i det tysta med att pollinera blommor, träd och grödor – helt utan mänsklig påverkan. 

De viktigaste vilda pollinatörerna är: 

  • Vildbin, inklusive solitära bin och humlor 
  • Steklar, som även innefattar vissa parasitsteklar 
  • Dag- och nattfjärilar 
  • Blomflugor och andra flugarter 
  • Skalbaggar som besöker blommor 

Utöver dessa finns även odlade pollinatörer, främst: 

  • Honungsbiet (Apis mellifera), som hålls av biodlare 
  • Några humlearter, som används i växthus för pollinering av exempelvis tomater och jordgubbar 

Tillsammans bidrar dessa insekter till en rik biologisk mångfald och en hållbar framtid för både natur och mänskligheten. 

Vi behöver de vilda pollinatörerna för vår matförsörjning, för den biologiska mångfalden och för ett fungerande ekosystem. Tyvärr är våra pollinatörer hotade. Förändringar i landskapet, pesticider, monokulturer och klimatförändringar bidrar till att vilda pollinatörer minskar både i antal och som arter, globalt och här i Sverige. 

Genom pollinering, en biologisk process där pollen överförs mellan blommor så att växter kan befruktas och fortplantas, får insekterna nektar och pollen som föda. Pollinatörers egenskaper är olika, och de skiljer sig åt i sitt sätt att söka föda, beroende på till exempel när de är aktiva under dygnet, säsong och väderförhållanden. Några är specialister på vissa växter, medan andra är mer generalister och besöker många olika växter. 

Vilda pollinatörer – avgörande för ekosystem och livsmedelsförsörjning 

I Sverige finns omkring 3 000 arter av pollinerande insekter, däribland vildbin, steklar, fjärilar, blomflugor, flugor och skalbaggar. Dessa arter är centrala för pollineringen av både vilda växter och odlade grödor, vilket gör dem oumbärliga för vår matförsörjning och för att ekosystemen ska fungera. 

Pollinering – en biologisk nyckelprocess 

Pollinering är den process där pollen överförs mellan blommor, vilket möjliggör växternas befruktning och fortplantning. För pollinatörerna innebär detta tillgång till nektar och pollen som näringskälla. Olika arter har olika egenskaper – vissa är aktiva dagtid, andra nattetid, och deras födosök påverkas av säsong, väder och växtutbud. Vissa pollinatörer är specialiserade på enstaka växtarter, medan andra är generalister. 

Hot mot pollinatörerna 

Många vilda pollinatörer är idag hotade. I Sverige är: 

  • En tredjedel av vildbiarterna rödlistade 
  • En femtedel av fjärilsarterna hotade 
  • En tiondel av blomflugearterna rödlistade 

Orsakerna till nedgången är flera: 

  • Förlust av blomrika miljöer som ängar och hagar 
  • Intensifierat jordbruk och monokulturer 

Sedan slutet av 1800-talet har ängs- och betesmarker minskat med över två tredjedelar i Sverige, vilket har lett till att många pollinatörer förlorat sina livsmiljö.

Ekonomiskt värde av pollinering 

Pollineringens ekonomiska värde är betydande: 

  • I USA bidrar pollinatörer med 34 miljarder USD årligen till jordbruk 
  • En studie visar att upp till 5–8 % av den globala livsmedelsproduktionen skulle gå förlorad utan pollinatörer  

Våra vildbin – nyckelarter för framtidens mat och mångfald

Vildbin är några av våra viktigaste pollinatörer. I Sverige finns omkring 300 arter av bin och humlor, varav en tredjedel är rödlistade – det vill säga hotade, sårbara eller redan försvunna från delar av landet. Till skillnad från honungsbiet, som hålls av biodlare, lever vildbin fritt i naturen – ofta ensamma, ibland i små samhällen. Deras arbete är osynligt men ovärderligt: genom att samla pollen och nektar pollinerar de både vilda växter och grödor, vilket ger frukt, frö och livskraftiga ekosystem.

Var finns vildbin?

  • Vildbin trivs i varma, blomrika miljöer som ängar, åkerkanter, sandmarker, vägslänter och trädgårdar. Men de finns också i halvöppna och fuktiga landskap som ofta förbises. 
  • Skogsbryn, gläntor och skogskanter erbjuder soliga, vindskyddade platser med rik blomning – särskilt viktiga för tidiga arter.
  • Död ved, stubbar och gamla stengärden i skogsmiljöer ger boplatser åt vedlevande bin och gökbin.
  • Fuktängar, kärr och sumpskogar blommar sent och ger föda under sensommaren, när andra miljöer tystnar.
  • Myrmarker och våtmarker är riktiga hotspots för biologisk mångfald, men hotas av utdikning och igenväxning.

Många arter är knutna till specifika habitat, vilket gör dem sårbara när dessa försvinner.

Hot och påverkan

Vildbinas tillbakagång beror främst på:

  • Förändrad markanvändning – blomrika betesmarker har ersatts av ensartade odlingsytor.
  • Intensivt jord- och skogsbruk – vilket minskar variationen i landskapet.
  • Skogsavverkningar och kalhyggen – som raderar viktiga strukturer som död ved, soliga gläntor och skogsbryn där många bin bygger bo.
  • Miljögifter och sjukdomar – påverkar binas hälsa och reproduktion.
  • Fragmentering av livsmiljöer – boplatser och födokällor ligger för långt ifrån varandra.
  • Brist på sandiga, fuktiga och blomrika miljöer – särskilt för solitärbin som behöver specifika förutsättningar.

För 25 av de mest hotade arterna finns särskilda åtgärdsprogram, samordnade av Länsstyrelsen i Östergötland och Naturvårdsverket.

Vad behöver vildbin?

För att klara sin livscykel behöver vildbin:

  • Blommor hela säsongen – från tidig vår till sen höst.
  • Boplatser: sandiga marker, död ved, murar, stengärden, gamla stubbar, ihåliga växtstjälkar  – men också skogsbryn, gläntor och skogskanter där ljus, värme och struktur skapar boplatser för vedlevande och värmekrävande arter.
  • Fuktiga miljöer – som kärr, fuktängar och sumpskogar, där sen blomning ger föda när andra miljöer tystnar.
  • Ostörda miljöer – utan bekämpningsmedel, övergödning eller hård markbearbetning.
  • Landskap i mosaik – där olika habitat ligger nära varandra.

Vildbin är beroende av variation och kontinuitet – både i blomning och i strukturer. När landskapet förenklas, försvinner deras livsrum.

Exempel på hotade vildbin i Sverige

Flera arter är rödlistade och har särskilda åtgärdsprogram:

  • Storfibblebi (Melitta tricincta)  VU
  • Svartpälsbi (Anthophora furcata)  NT
  • Slåttersandbi (Andrena humilis) VU
  • Väddgökbi (Nomada armata)  VU
  • Klocksolbi (Dufourea inermis) VU
  • Stortapetserarbi (Megachile lagopoda) – känd från endast ett fåtal platser i Östergötland NT

Dessa arter är beroende av specifika växter och miljöer – som fibblor, väddar, blottad sand och fuktängar – och riskerar att försvinna om inte deras livsmiljöer bevaras och återskapas.

 Fördjupning och källor

Ekologi och livscykel – ett år i binas värld

Vildbinas liv följer årstidernas rytm. Deras livscykel är anpassad till nordiskt klimat och blomningens skiftningar – och varje art har sin egen tajming och strategi.

 Våren – livets början

  • Tidiga arter, som vissa sandbin och humledrottningar, vaknar redan i april när solen värmer marken.
  • De övervintrade honorna (hos solitärbin) eller drottningarna (hos humlor) är först ut. De söker föda och lämpliga boplatser.
  • När de hittat rätt plats – en sandig slänt, en hålighet i trä eller en gammal musgång – börjar de bygga bo och samla pollen till sina ägg.

 Äggläggning och larvutveckling

  • Solitärbin lägger sina ägg i små kammare, ofta i en rad, där varje ägg får en portion pollen och nektar som matpaket.
  • Äggen kläcks efter några dagar, och larverna äter upp sin matsäck innan de förpuppas.
  • Hos humlor lägger drottningen ägg i sitt bo, där hon först ensam sköter larverna tills de första arbetarna kläcks.

Sommar – aktivitetens höjdpunkt

  • Under juni–juli är flest arter aktiva. Då surrar det i ängar, vägkanter och trädgårdar.
  • Nya generationer kläcks, parar sig och – för vissa arter – lägger nya ägg som ger ytterligare en generation samma år.
  • Humlesamhällen växer till hundratals individer, med arbetare som samlar pollen och matar larver.

 Höst – förberedelser och försvinnande

  • Framåt sensommaren kläcks nya honor och hanar. De parar sig, och de befruktade honorna söker skydd för vintern.
  • Resten av samhället – arbetare, hanar och gamla drottningar – dör när temperaturen sjunker och blomningen avtar.

Vinter – vila i det tysta

  • Vildbin övervintrar som ägg, puppor eller vuxna honor, beroende på art.
  • De ligger djupt i marken, i håligheter eller i boet de byggt – skyddade från frost och rovdjur.
  • När vårsolen återvänder, börjar cykeln om.

Steklar – naturens doldisar med superkrafter

Vad är steklar?

Steklar är en av Sveriges artrikaste insektsgrupper – med över 9 000 arter! Gruppen omfattar allt från välkända bin och getingar till små parasitsteklar och växtsteklar som knappt syns med blotta ögat. De är pollinatörer, rovdjur, parasiter och samhällsbyggare – och spelar en avgörande roll i våra ekosystem.

Steklar jämfört med vildbin och humlor 

Vildbin och humlor är viktiga pollinatörer – men steklar gör mycket mer. Medan vildbin och humlor främst pollinerar, bidrar steklar också till naturlig skadedjurskontroll, fröspridning och jordstruktur. Här är några skillnader: 

Egenskap Vildbin & humlor Steklar 
Pollinering ✅ Ja ✅ Ja (många arter) 
Skadedjurskontroll ❌ Nej ✅ Ja (parasit- och rovsteklar) 
Samhällsbyggande ✅ Ja (humlor) ✅ Ja (myror, vissa bin) 
Specialisering Ofta växtspecialister Ofta värdspecialister 
Antal arter i Sverige ca 300 vildbin över 9 000 steklar 

Hur känner man igen olika steklar? 

Kännetecken Vildbin Växtsteklar Parasitsteklar Rovsteklar (t.ex. getingar) 
Midja Tydlig Saknas Tydlig Tydlig 
Kroppshår Tät Saknas Saknas Slät 
Gadd Ja Nej Nej Ja 
Äggläggare Kort Sågformad Lång, tunn Kort 
Polleninsamling Ja Nej Nej Nej – men pollinerar ändå 

Gaddsteklar vs parasitsteklar 

Typ Gaddsteklar Parasitsteklar 
Exempel Bin, getingar, myror Brokparasitsteklar, gallsteklar 
Vapen Gadd för försvar eller jakt Äggläggare för att nå värddjur 
Livsstil Många är sociala Lever som parasiter 
Ekosystemroll Pollinatörer, rovdjur, samhällsbyggare Naturliga bekämpare av skadedjur 

Årscykel och livsstrategier 

Steklar har mycket varierande livscykler: 

  • Vildbin: Övervintrar som larv eller vuxen, en eller två generationer per år. 
  • Parasitsteklar: Synkroniserade med värddjurets utveckling. 
  • Sociala steklar: Drottningar övervintrar, startar nya samhällen på våren. 
  • Växtsteklar: Flera generationer per säsong, larver tuggar på växter. 
  • Vedlevande arter: Långsam utveckling, flera år som larv i trä. 

Steklarnas dubbelroller 

Vissa steklar har mer än en roll i ekosystemet: 

  •  Getingar: Pollinerar blommor och jagar insekter till sina larver. 
  •  Myror: Sprider frön, påverkar jordstruktur och jagar smådjur. 
  •  Växtsteklar: Larver tuggar växter – vuxna pollinerar. 
  •  Grävsteklar: Jagar byten – men pollinerar samtidigt. 

Ekologisk roll 

Steklar är nyckelarter i många ekosystem: 

  • Specialisering: Många är beroende av en viss värdart eller växt. 
  • Näringsvävar: De reglerar andra insekter och är själva föda åt fåglar och spindlar. 
  • Mikroklimat: Många kräver sol, död ved, sand eller håligheter. 
  • Indikatorarter: Vissa visar på höga naturvärden i skog och landskap. 

Varför är steklar viktiga? 

  •  Pollinatörer i skogsbryn, gläntor och våtmarker 
  •  Naturliga bekämpare av skadedjur 
  •  Samhällsbyggare som påverkar markstruktur och fröspridning 
  •  Specialister som speglar biologisk mångfald 

Kända steklar – exempelarter 

  •  Geting (Vespula vulgaris) – pollinerar och jagar insekter 
  •  Myror (Formica sp.) – bygger samhällen och sprider frön 
  •  Brokparasitstekel (Ichneumon sp.) – parasiterar på fjärilslarver 
  •  Grävstekel (Ammophila sp.) – pollinerar och jagar larver 

Hot mot steklar 

  • Förlust av blomrika marker, död ved och sandiga miljöer 
  • Bekämpningsmedel och klimatförändringar 
  • Fragmentering av livsmiljöer 

Vad kan vi göra? 

  • Bevara död ved, solbelysta stammar och sandytor 
  • Skapa blomrika miljöer i trädgårdar och landskap 
  • Undvik bekämpningsmedel 
  • Låt naturen vara lite stökig – det gynnar mångfalden 

 Källor och vidare läsning 

Vill du fördjupa dig i steklarnas ekologi, artgrupper och betydelse? Här är några rekommenderade länkar: 

Steklar – mångfald, ekologi och indikatorarter 

 Parasitsteklar – biologisk bekämpning 

 Vildbin – kännetecken och skillnader 

 Getingar – pollinatörer och rovdjur 

 Indikatorarter och naturvärden